Svensk ordbok 2009, webbversion

kann`a substantiv ~n kannor kann·an1(större) kärl med hand­tag och pip och ibl. lock; anv. till att hälla upp vätska ur (samt att värma el. koka i etc.) hush.gräddkannakaffekannaoljekannavattenkannadet fanns lite te kvar i kannan○äv. som ungefärligt rymd­måtten kanna teen kanna (ngt), en kanna (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kanna; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.; jfr dock lat. cann´a ’rör’ 2ett gammalt rymd­mått på drygt 2,5 liter mått.en kanna (ngt), en kanna (med ngt)sedan 1474Några Gambla Stadgar