Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kannor
kann·an1(större) kärl med handtag och pip
och ibl. lock; anv. till att hälla upp vätska ur (samt att värma el. koka i etc.)
hush.gräddkannakaffekannaoljekannavattenkannadet fanns lite te kvar i kannan○äv. som ungefärligt rymdmåtten kanna teen kanna (ngt), en kanna (med ngt)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. kanna; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.; jfr dock lat. cann´a ’rör’
2ett gammalt rymdmått
på drygt 2,5 liter
mått.en kanna (ngt), en kanna (med ngt)sedan 1474Några Gambla Stadgar