Svensk ordbok 2009, webbversion

kamratskap [-ra`t-äv.-ra´t-] substantiv ~et äv. ~en kamr·at·skap·et●det att vara kamrater psykol.gott kamratskap○äv. om yttring av detta, särsk. i större grupphon trivdes med skolan och kamratskapet därkamratskap (mellan ngra), kamratskap (med ngn)sedan 1651