Svensk ordbok 2009, webbversion
kamratskap
[-ra`t-äv.-ra´t-]
substantiv ~et äv. ~en
kamr·at·skap·et●det att vara kamrater
psykol.gott kamratskap○äv. om yttring av detta, särsk. i större grupphon trivdes med skolan och kamratskapet därkamratskap (mellan ngra), kamratskap (med ngn)sedan 1651