Svensk ordbok 2009, webbversion

kamomill´ substantiv ~en ~er kamom·ill·en●en ört med finflikiga blad och prästkragelika blom­korgar som har stark doft och bitter smak och har an­vänts i folk­medicinen bot.kokk.med.kamomilltehon sköljde sitt blonda hår i kamomill○äv. om när­besläktade artervanligen i sammansättn. gatkamomillsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. komilla (bloma); av grek. khamai´melon med samma betydelse, eg. ’jordäpple’ (på grund av växtens doft)