Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kamom·ill·en●en ört med finflikiga blad och prästkragelika blomkorgar som har stark doft och bitter smak
och har använts i folkmedicinen
bot.kokk.med.kamomilltehon sköljde sitt blonda hår i kamomill○äv. om närbesläktade artervanligen i sammansättn.
gatkamomillsedan mitten av 1400-taletLäke- och örte-böckerfornsv. komilla (bloma); av grek. khamai´melon med samma betydelse, eg. ’jordäpple’ (på grund av växtens doft)