Svensk ordbok 2009, webbversion

ka`läta verb kalåt kalätit kaläten kalätna, pres. kaläter kal|­ät·er●äta full­ständigt fri från blad el. naturlig växtlighet zool.getter har kalätit många av de grekiska öarnakaläta ngtsedan 1884Subst.:vbid1-202192kalätande, vbid2-202192kalätning