Svensk ordbok 2009, webbversion
ka`läta
verb kalåt kalätit kaläten kalätna, pres. kaläter
kal|ät·er●äta fullständigt fri från
blad el. naturlig växtlighet
zool.getter har kalätit många av de grekiska öarnakaläta ngtsedan 1884Subst.:vbid1-202192kalätande,
vbid2-202192kalätning