Svensk ordbok 2009, webbversion
[-åt´]
substantiv ~en ~er
kalott·en1liten rund, skålformig, tättslutande huvudbonad utan brätte
särsk. i den katolska prästdräkten och i traditionell judisk dräkt
kläd.sedan ca 1655av fra. calotte med samma betydelse; av omdiskuterat urspr.
2tredimensionell yta som har skålform
och kan tänkas vara avskuren från ett klot
Nordkalotten○spec. som geometrisk termett plan som skär en sfär delar dess yta i två kalotter○äv. om övre delen av hjärnskålensedan 1843 (som anat. term); 1869 som geom. term, 1903 i allmännare bet.