Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
kalli·grafi·er●konsten att åstadkomma vacker skrift
med prydliga tecken, harmoniskt arrangerade
språkvet.kinesisk och japansk kalligrafi○äv. om ett stycke skönskriftett motiv inramat av skön arabisk kalligrafisedan 1778till grek. kall´os ’skönhet’ och graph´ein ’skriva’