Svensk ordbok 2009, webbversion

kall`grin substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en kall|­grin·et●kallt och hjärt­löst skratt eller leende komm.NN satt länge tyst under diskussionen, men med ett listigt kallgrin på läpparnaett kallgrin (åt ngn/ngt), ett kallgrin (mot ngn)sedan 1892