Svensk ordbok 2009, webbversion

kalko´n substantiv ~en ~er kalk·on·en●en stor höns­fågel med naken hud på huvud och hals och från (över)näbben ned­hängande hud­flik särsk. om bred­bröstade raser (med efter­traktat kött) i kommersiell produktion kokk.zool.kalkonmiddagkalkontuppjulkalkonamerikanerna äter traditionellt kalkon på Thanksgiving Day○ibl. äv.kalkon­film sedan 1590av lågty. kalkun med samma betydelse; av nederl. kalkoen, till kalkoensch haan med samma betydelse, eg. ’tupp från Calicut’; jfr kalikå