Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kalk·on·en●en stor hönsfågel med naken hud på huvud och hals och från (över)näbben nedhängande hudflik
särsk. om bredbröstade raser (med eftertraktat kött) i kommersiell produktion
kokk.zool.kalkonmiddagkalkontuppjulkalkonamerikanerna äter traditionellt kalkon på Thanksgiving Day○ibl. äv.kalkonfilm
sedan 1590av lågty. kalkun med samma betydelse; av nederl. kalkoen, till kalkoensch haan med samma betydelse, eg. ’tupp från Calicut’; jfr kalikå