Svensk ordbok 2009, webbversion

kaj`ka verb ~de ~t kajk·ar●förflytta sig på vattnet utan mål sjö.ligga och kajka i en ekakajka (ngnstans)sedan 1891via svensk-estniska dial. av estniska kaikuma ’vackla; gunga’ Subst.:vbid1-201233kajkande, vbid2-201233kajkning