Svensk ordbok 2009, webbversion
kaj`ka
verb ~de ~t
kajk·ar●förflytta sig på vattnet utan mål
sjö.ligga och kajka i en ekakajka (ngnstans)sedan 1891via svensk-estniska dial. av estniska kaikuma ’vackla; gunga’
Subst.:vbid1-201233kajkande,
vbid2-201233kajkning