Svensk ordbok 2009, webbversion
kaja
´
k
substantiv
~en ~er
kajak·en
●
liten däckad kanot
för bruk till havs, för sport och tävling e.d.; urspr. grönländsk
sjö.
JFR
cohyponym
kanadensare 2
tvåmanskajak
sedan 1787
av inuit (eskimåiska)
qayaq
med samma betydelse