Svensk ordbok 2009, webbversion

ka`insmärke substantiv ~t kains|­märk·et●tecken på ondska i ut­seendet (urspr. i pannan) urspr. bibl.Nollsedan 1819till det bibliska person­namnet Kain Du himlabarn! hos dig det enda sanna är Kainsmärket inbränt på din panna.Esaias Tegnér, Mjältsjukan (1825)