Svensk ordbok 2009, webbversion
ka`insmärke
substantiv ~t
kains|märk·et●tecken på ondska
i utseendet (urspr. i pannan)
urspr. bibl.Nollsedan 1819till det bibliska personnamnet Kain
Du himlabarn! hos dig det enda sanna är Kainsmärket inbränt på din panna.Esaias Tegnér, Mjältsjukan (1825)