Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kab·in·ett·et1litet rum
i förnämare våning el. hus
ofta vid beskrivning av äldre förh.heminr.grevinnan tog emot i gula kabinettet○särsk. för samlingarvaxkabinett○äv. om skåp för konst e.d.1700-talskabinettsedan 1646av fra. cabinet med samma betydelse; av ita. gabinetto med samma betydelse, ev. till gabbia ’bur’
2sittande regering
särsk. vid beskrivning av utländska (särsk. brittiska) förhållanden, ofta med angivande av regeringschef
admin.pol.krigskabinettskuggkabinettBrowns kabinett○urspr. och spec. om gruppen av de viktigaste ministrarnasärsk. vid beskrivning av brittiska förh.kabinettet, dvs. regeringens inre cirkelsedan 18233toalettrum
åld.hyg.sedan 1884