Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kab·in·en●litet, avskilt utrymme i båt eller fordon
för passagerare el. förare
trafik.förarkabin○äv. om hela passagerarutrymmet i flygplan, i mots. till förarutrymmettryckkabin○äv. om (öppna el. slutna) vagnar i linbanor, liftar o.d.kabin(lin)banakabinliftsedan 1907av eng. cabin med samma betydelse; av fra. cabine ’hytt’; av senlat. capann´a ’jordhydda’