Svensk ordbok 2009, webbversion
k
[
kå
´
]
substantiv
k:et
,
plur.
k:n
el.
k
,
best.
plur.
k:na
●
elfte bokstaven
i vårt alfabet
språkvet.
sedan ca 1535
av lat.
k
; jfr grek.
kapp
´
a
(ϰ )