Svensk ordbok 2009, webbversion
jökel
[
jö
`
k-
el.
jö
´
k-
]
substantiv
~n jöklar
jökl·ar
●
glaciär
geol.
sedan 1689
av isl.
jökull
’glaciär’, motsvarande sv. dial.
ikkel
’pigg; istapp’