Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
jäv·et●anmärkning mot rättsligt anspråk
särsk. mot en persons behörighet i ngt juridiskt avseende, då det anses föreligga risk för partiskhet
jur.jävsanledningjävsförklaringjävsgrunddomarjävvittnesjävanmäla jävförsvaret anförde jävåklagaren inlade jäv mot att svarandens kompanjon användes som vittnejäv (mot ngt/ngn)sedan 1564 i sin nuv. bet.jfr fornsv. iäf ’tvivel’; trol. substantivering av en konjunktion motsvarande eng. if ’om, huruvida’