Svensk ordbok 2009, webbversion

jä`sa verb jäste jäst, pres. jäser jäs·er1genom­gå jäsning och i sam­band där­med i många fall svälla upp af.kokk.jäskardegen kan inte jäsa om det är drag○äv. bildligt om ngt o­roligtett jäsande hav○spec. i ut­tryck för miss­nöjedet jäste bland de arbets­lösajäsasedan 1541sv. dial. jäsa, äsa; indoeur. ord, jfr t.ex. grek. zei´n ’koka, sjuda; brusa’; jfr eksem 2låta genom­gå jäsning kokk.jäs degen i 30 minuterjäsa ngtsedan ca 17353upp­träda över­lägset vard.psykol.han gick om­kring på bad­stranden och jästejäsasedan 1678Subst.:vbid1-200581jäsande, jäsning (till 1 + 2)