Svensk ordbok 2009, webbversion
verb jäste jäst, pres. jäser
jäs·er1genomgå jäsning
och i samband därmed i många fall svälla upp
af.kokk.jäskardegen kan inte jäsa om det är drag○äv. bildligt om ngt oroligtett jäsande hav○spec. i uttryck för missnöjedet jäste bland de arbetslösajäsasedan 1541sv. dial. jäsa, äsa; indoeur. ord, jfr t.ex. grek. zei´n ’koka, sjuda; brusa’; jfr eksem
2låta genomgå jäsning
kokk.jäs degen i 30 minuterjäsa ngtsedan ca 17353uppträda överlägset
vard.psykol.han gick omkring på badstranden och jästejäsasedan 1678Subst.:vbid1-200581jäsande,
jäsning (till 1 + 2)