Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n järpar
järp·en●en duvstor, spräcklig, marklevande hönsfågel som har en liten tofs på huvudet
och som mest förekommer i barrskog och har läckert kött
kokk.zool.järphönajärporre○äv. om maträtt av köttfärsvanligen i sammansättn.
kalvjärparsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. iärpe, isl. jarpi, bildn. till isl. jarpr ’brun’