Svensk ordbok 2009, webbversion

jär`pe substantiv ~n järpar järp·en●en duvstor, spräcklig, marklevande höns­fågel som har en liten tofs på huvudet och som mest före­kommer i barr­skog och har läckert kött kokk.zool.järphönajärporre○äv. om mat­rätt av kött­färsvanligen i sammansättn. kalvjärparsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. iärpe, isl. jarpi, bildn. till isl. jarpr ’brun’