Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
järn|åldern●vanligen best. f.
en förhistorisk tidsepok när järn dominerade som material till vapen och verktyg
i Skandinavien ca 500 f.Kr. – 1000 e.Kr.; den sista av de förhistoriska epokerna
arkeol.tid.JFRcohyponymbronsåldercohyponymstenålder
järnåldersfyndjärnåldersgrav(på/under) järnåldernsedan ca 1830efter da. jærnalder med samma betydelse