Svensk ordbok 2009, webbversion

jä`rnring substantiv ~en ~ar järn|­ring·en●ring av järn af.samh.de lade till nära en av järnringarna på kajen○äv. bildligtstark bevakningskedja e.d. polisen slog en järnring runt huset där rånarna gömde sigen järnring (runt/(om)kring ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. iärnringer