Svensk ordbok 2009, webbversion
jä`rnring
substantiv ~en ~ar
järn|ring·en●ring av järn
af.samh.de lade till nära en av järnringarna på kajen○äv. bildligtstark bevakningskedja e.d.
polisen slog en järnring runt huset där rånarna gömde sigen järnring (runt/(om)kring ngt)sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. iärnringer