Svensk ordbok 2009, webbversion
jä
`
rnkors
substantiv
~et
,
plur.
~
,
best.
plur.
~en
järn|kors·et
●
kors av järn
särsk. på grav
mil.
relig.
○
spec. (i best. f. sing.) om en tysk medalj för tapperhet i krig
han bar järnkorset på bröstet
sedan ca 1600