Svensk ordbok 2009, webbversion

jä`rnbörd substantiv ~en järn|­börd·en●förfarande var­vid en miss­tänkt person tvingades hålla i eller gå på glödande järn för att förklaras o­skyldig om han/hon inte skadades och skyldig i mot­satt fall histor.jur.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. iärnbyrþ, till bära iärn ’bära järn’; jfr vittnesbörd, åtbörd