Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
järn|börd·en●förfarande varvid en misstänkt person tvingades hålla i eller gå på glödande järn
för att förklaras oskyldig om han/hon inte skadades och skyldig i motsatt fall
histor.jur.sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. iärnbyrþ, till bära iärn ’bära järn’; jfr vittnesbörd, åtbörd