Svensk ordbok 2009, webbversion
jän
`
tunge
substantiv
~n jäntungar
jänt|ung·en
●
(ung) flicka
vard.; vanligen ngt nedsätt., ibl. smeksamt
yrk.
JFR
cohyponym
2
snärta
en liten jäntunge på tolv år
sedan 1892