Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. jägarn, plur. ~, best. plur. jägarna
jäg·ar·en1person som jagar vilt
i Sverige numera mest som hobby men äv. för försörjning
af.jakt.yrk.jägarlivbjörnjägaresöndagsjägarejägarna stod på pass i skogsbrynet○äv.djur som livnär sig på jakt
katten är en skicklig jägare○äv. bildligt i vissa sammansättn.autografjägareflickjägareprofitjägaresedan y. fornsv.fornsv. iäghare; av lågty. jeger med samma betydelse, till jagen, se jaga
2vanligen i sammansättn.
specialutbildad soldat som ska spana eller strida i svår terräng eller bakom fiendens linjer
mil.yrk.jägarförbandfallskärmsjägarefältjägaresedan 1730