Svensk ordbok 2009, webbversion

1ju`te substantiv ~n el. ~t jut·en●typ av bast­fiber från tropiska (asiatiska) örter; anv. till bl.a. säckar och linoleum­mattor matrl.jutegarnjutesäckjutevävgrov jutesnören av jutesedan 1832av eng. jute med samma betydelse; av hindi och bengaliska jut med samma betydelse
2ju`te substantiv ~n jutar jut·en●vanligen plur. person från Jylland ngt åld.land.yrk.sedan 1450–57Sveriges Krönikafornsv. iute; av o­visst urspr.