Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ti`tsie-]
substantiv ~n
just·itie|kansl·ernJK●vanligen best. f.
(titel för) person som på regeringens vägnar övervakar att domstolar och ämbetsverk följer lagar och förordningar
jur.yrk.JFRcohyponymkronjurist
justitiekanslern ska övervaka tryckfrihetensedan 1719