Svensk ordbok 2009, webbversion

jun`ta substantiv ~n juntor junt·an1liten (militär)grupp som diktatoriskt leder ett land och som ofta tagit makten genom väpnad kupp admin.mil.pol.yrk.juntageneraljuntan tog makten för två år sedanhan var fånge i ett av juntans internerings­lägersedan 1776av spa. junta med samma betydelse, till junto ’förenad’; ur lat. jun´gere ’förena’ 2vanligen i sammansättn. liten grupp som träffas regel­bundet för ngt sällskapsnöje admin.sociol.yrk.bridgejuntasyjunta○äv. om mot­svarande samman­komsthon har junta med några väninnor i kvällsedan 1720