Svensk ordbok 2009, webbversion

1jum`pa verb ~de ~t jump·ar●ta sig fram över vatten­yta genom att hoppa från is­flak till is­flak vanligen som barn­lek spel.jumpa (på ngt)sedan 1889av eng. jump ’hoppa’; trol. ljud­härmande Subst.:vbid1-199613jumpande, vbid2-199613jumpning
2jum`pa substantiv ~n jump·an●gymnastik vard.pedag.sport.jumpadojorjumpasalefter matten har de jumpasedan 1950till gymnastik; jfr gympa