Svensk ordbok 2009, webbversion

ju`bla verb ~de ~t jubl·ar●ljudligt (och varaktigt) visa glädje komm.publiken jublade när idolerna visade sig på scenen”Helt fantastiskt!” jublade tränaren efter 4–0-segern○äv. försvagatvara mycket glad oppositionen jublade över val­framgångenjubla (över ngt/att+V/SATS), jubla (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1817jfr jubel Subst.:vbid1-199259jublande; jubel