Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
jubl·ar●ljudligt (och varaktigt) visa glädje
komm.publiken jublade när idolerna visade sig på scenen”Helt fantastiskt!” jublade tränaren efter 4–0-segern○äv. försvagatvara mycket glad
oppositionen jublade över valframgångenjubla (över ngt/att+V/SATS), jubla (åt ngn/ngt/SATS)sedan 1817jfr jubel
Subst.:vbid1-199259jublande;
jubel