Svensk ordbok 2009, webbversion

jolta [jål`-] verb ~de ~t jolt·ar●prata eller göra dumheter vard.; ngt åld.komm.jolta (med ngn/ngt)sedan 1900trol. ljud­härmande och besl. med jollra Subst.:vbid1-198672joltande; vbid2-198672jolt