Svensk ordbok 2009, webbversion

jollra [jål`-] verb ~de ~t jollr·ar●fram­bringa menings­lösa, språkliknande ljudkombinationer om späd­barn innan de börjar tala i eg. mening komm.babyn låg och jollrade för sig själv på kvällen○äv.prata på små­barnsaktigt sätt modern och barnet jollrade med var­andrajollra (med ngn)sedan 1667jfr sv. dial. jolla, äldre sv. jorla med samma betydelse; ljud­härmande Subst.:vbid1-198656jollrande; joller