Svensk ordbok 2009, webbversion
interjektion
jo|jo●uttr. för ironi el. skadeglädje
Nolljojo, så går det när man inte vill ha hjälpsedan 1668till jo
substantiv ~n, plur. ~ar el. ~r
jojo·ar●trissa som kan röra sig (huvudsakligen) uppåt och nedåt med hjälp av ett snöre som löper i en skåra i trissan
och längs vilket man får trissan att löpa genom handledsryckningar o.d.
spel.jojomanispela jojolåta jojon spinna○äv. bildligt i uttryck för (äv. abstrakt) rörelse än uppåt, än nedåtpartiet har åkt jojo i de senaste opinionsmätningarna: först 10%, sedan 6%, sedan 9% och nu åter 6% av väljarsympatiernasedan 1837; den franska formen 1790av fra. joujou (de Normandie), eg. ’leksak (från Normandie)’; av eng. yo-yo med samma betydelse