Svensk ordbok 2009, webbversion

1joj`o interjektion jo|­jo●uttr. för ironi el. skade­glädje Nolljojo, så går det när man inte vill ha hjälpsedan 1668till jo
2joj`o substantiv ~n, plur. ~ar el. ~r jojo·ar●trissa som kan röra sig (huvud­sakligen) upp­åt och ned­åt med hjälp av ett snöre som löper i en skåra i trissan och längs vilket man får trissan att löpa genom handledsryckningar o.d. spel.jojomanispela jojolåta jojon spinna○äv. bildligt i ut­tryck för (äv. abstrakt) rörelse än upp­åt, än ned­åtpartiet har åkt jojo i de senaste opinions­mätningarna: först 10%, sedan 6%, sedan 9% och nu åter 6% av väljar­sympatiernasedan 1837; den franska formen 1790av fra. joujou (de Normandie), eg. ’lek­sak (från Normandie)’; av eng. yo-yo med samma betydelse