Svensk ordbok 2009, webbversion

joddla [jåd`-] verb ~de ~t joddl·ar●sjunga så att rösten hela tiden pendlar mellan normal­läge och falsett urspr. för att härma näver­lur; särsk. vanligt i alptrakter musikjoddla (ngt)sedan 1831av ty. jodeln med samma betydelse; ljud­härmande Subst.:vbid1-198541joddlande, vbid2-198541joddling; vbid3-198541joddel