Svensk ordbok 2009, webbversion
[jåd`-]
verb ~de ~t
joddl·ar●sjunga så att rösten hela tiden pendlar mellan normalläge och falsett
urspr. för att härma näverlur; särsk. vanligt i alptrakter
musikjoddla (ngt)sedan 1831av ty. jodeln med samma betydelse; ljudhärmande
Subst.:vbid1-198541joddlande,
vbid2-198541joddling;
vbid3-198541joddel