Svensk ordbok 2009, webbversion

jing´el substantiv ~n jinglar jingl·ar●melodisignatur som annonserar ett (nytt) av­snitt i tv- el. radio­program musikJFRcohyponymvinjett efter jingeln kom dagens etta på Svensktoppen○äv.typ av radio­reklam i form av en melodi­slinga ibl. reklam för stationen som sänder reklamjingelsedan 1980-taletav eng. jingle med samma betydelse, till jingle ’klinga; pingla’; av ljud­härmande urspr.