Svensk ordbok 2009, webbversion
janitsja´r
substantiv ~en ~er
janitsjar·en●turkisk elitsoldat
under äldre tid; urspr. rekryterad bland söner till kristna undersåtar som uppfostrades till islamiska krigare
histor.mil.sedan 1635av turk. yeni çeri med samma betydelse, eg. ’ny trupp’