Svensk ordbok 2009, webbversion
[∫akaran`-äv.∫akaran´-]
substantiv ~n
jaka·rand·an1(typ av) hårt och tungt, brunviolett ädelträslag med mörk ådring
anv. till finare snickerier; från sydamerikanska träd
bot.skogsbr.JFRhyperonympalisander
jakarandaskrivbordsedan 1814ur sydam. indianspråk (tupi, guaraní) jacaranda med samma betydelse
2ett (brasilianskt) träd med mjuk ved
anv. (i sydliga länder) som parkträd och i Sverige som krukväxt
Nollsedan 1885