Svensk ordbok 2009, webbversion

ja`gare substantiv ~n äv. vard. jagarn, plur. ~, best. plur. jagarna jag·ar·en1typ av snabbt, medel­stort örlogs­fartyg för skiftande, särsk. offensiva, upp­gifter mil.sjö.JFRhyperonymkrigsfartyg jagardivisionkustjagaretorpedjagareen eskader om två slag­skepp, fyra lätta kryssare och tio jagaretorpedbåtsattacken av­värjdes av jagarna○äv. all­männare om snabbt, mindre far­tygi sammansättn. tulljagaresedan 19022stag­segel längst för­ut på segel­fartyg sjö.jagarbomsedan 1803