Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
i|tut·ar●vanligen lös förb., setuta i
ständigt och tröttande framhålla för
ngn
komm.barnen itutades att de inte fick prata vid matbordetituta ngn ngt/SATSsedan 1931Subst.:vbid1-197709itutande,
vbid2-197709itutning