Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
i|stad·ig●som envist vägrar att foga sig
admin.psykol.zool.JFRcohyponymmotspänstig
han förnekade istadigt allt (adv.)○spec. om hästsom inte kan förmås att röra sig
ur fläcken el. i önskad riktning
○äv. om handling e.d.hennes istadiga vägran att kompromissasedan senare hälften av 1300-taletHästläkedom i En Antecknares Samlingarfornsv. istadhoger, bildn. till standa i ’stå fast i ngt; vara upptagen av ngt’