Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
iso·morfin●systematisk likhet i form eller struktur
i de väsentliga avseendena, trots olikhet i material e.d.
bot.geogr.kem.isomorfi föreligger mellan ett landskap och en karta över det○spec. om förhållandet mellan kemiskt analoga föreningar som har lika kristallform○spec. äv. om likhet i uppbyggnad mellan växter av olika arterisomorfi (mellan ngra), isomorfi (med ngt)sedan 1840