Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
ingen böjning, n-genus
●en världsreligion som räknar med en enda, personlig Gud och betonar vikten av bön, botgöring och mission
urspr. arabisk, grundad av profeten Muhammed; med åtskilliga beröringspunkter med kristendomen och judendomen
relig.SYN.synonymmuhammedanism
JFRcohyponymjudendomcohyponymkristendom
islams bekännare vänder sig i bön mot det heliga Meckasedan 1845av arab. islam ’hängivenhet; underkastelse (under Allahs vilja)’; jfr muslim