Svensk ordbok 2009, webbversion

i`skyla substantiv ~n is|­kyl·an●bitande kyla meteorol.psykol.○äv. bildligt, spec.(visad) känslo­löshet rektorn tog emot hans förklaring med iskyla○spec. äv.totalt lugn han vann på sin iskyla i de av­görande situationernasedan 1862