Svensk ordbok 2009, webbversion
i`skyla
substantiv ~n
is|kyl·an●bitande kyla
meteorol.psykol.○äv. bildligt, spec.(visad) känslolöshet
rektorn tog emot hans förklaring med iskyla○spec. äv.totalt lugn
han vann på sin iskyla i de avgörande situationernasedan 1862