Svensk ordbok 2009, webbversion
i`sbrytare
substantiv ~n äv. vard. isbrytarn, plur. ~, best. plur. isbrytarna
is|bryt·ar·en●fartyg som är specialtillverkat för att bryta rännor i istäckta farleder
sjö.isbrytarassistanssjöfarten uppehölls med hjälp av isbrytaresedan 1883