Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv ~t
ir·on·isk●skenbart uppskattande men i verkligheten kritisk eller hånfull
om person, yttrande, handling e.d.
komm.JFRcohyponymspydig
en ironisk kommentarett ironiskt leendede förstod inte att han var ironisk○äv. om händelseutveckling e.d. med inslag av egendomliga sammanträffandenvanligen i adverbiell användning
ironiskt nog fick den gamle krigshetsaren underteckna fredsavtaletironisk (mot ngn)sedan 1745