Svensk ordbok 2009, webbversion

iordningställa [iå`rd-] verb iordningställde iordningställt, pres. iordningställer i·ordn·ing|­ställ·er●äv. lös förb. i formenställa i ordning sätta i lämpligt skick för visst syfte Nollman har iordningställt hamnen för segel- och motor­båtargolvet iordningställdes för dansiordningställa ngt (för ngt)sedan 1640Subst.:vbid1-196949iordningställande, vbid2-196949iordningställning