Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv,
plur.
in|älv·or●organ som är belägna i kroppshålorna
hos människa el. djur
anat.med.zool.inälvsparasit○spec. som föda, ofta i mots. till köttvanligen i sammansättn.
inälvsmatsedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. inälve, inälvir; av ovisst urspr.