Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. invånarn, plur. ~, best. plur. invånarna
in|vån·ar·en●person som räknas som stadigvarande bosatt
i visst område, på viss plats e.d.
land.samh.yrk.invånarantalurinvånarestadens invånareinvånarna i landeten invånare (i/på ngt)sedan 1458öppet brev utfärdat av borgarna i Stockholm om valet av kung Kristians söner till tronföljare (Sveriges traktater)fornsv. invanare; av lågty. inwoner med samma betydelse; jfr ty. wohnen ’bo’; jfr våning