Svensk ordbok 2009, webbversion

invokation [-∫o´n] substantiv ~en ~er in·vok·at·ion·en●(litterär) hän­vändelse till ngn från­varande person, gudom e.d. komm.litt.vet.”O, forna tiders kvinnor!” ― med denna invokation in­leds ett av kapitlen i Gösta Berlings sagasedan 1781av lat. invoca´tio med samma betydelse, till invoca´re ’an­ropa; å­kalla’