Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
in·vit·en●antytt erbjudande eller förslag
särsk. om samarbete el. vänskaplig relation
komm.psykol.spel.fredsinvitmotpartens invit till förhandlingar○spec. i erotiska sammanhangohöljda invitersexuella inviter○spec. äv. om viss signal vid budgivning i kortspel, särsk. bridgepartnerns invit till slamen invit (till ngt/att+V), en invit (till ngn) (att+V)sedan 1783av fra. invite med samma betydelse; till invitera