Svensk ordbok 2009, webbversion

in`vagga verb ~de ~t in|­vagg·ar●äv. lös förb., sevagga in få (ngn) att hänge sig åt falska (an­genäma) före­ställningar e.d. komm.han invaggade dem i falska förhoppningar○ofta refl.vi får inte invagga oss i säkerhet även om det ser bra utinvagga ngn i ngtsedan 1852Subst.:vbid1-196576invaggande, vbid2-196576invaggning