Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
in|vagg·ar●äv. lös förb., sevagga in
få (ngn) att hänge sig åt
falska (angenäma) föreställningar e.d.
komm.han invaggade dem i falska förhoppningar○ofta refl.vi får inte invagga oss i säkerhet även om det ser bra utinvagga ngn i ngtsedan 1852Subst.:vbid1-196576invaggande,
vbid2-196576invaggning